Bättre och bättre dag för dag…

Den skadade handleden blir allt bättre, och jag är inte längre så orolig att den kommer att ställa till det i julförberedelserna. Det blir nog både köttbullar och pepparkakor även denna jul. Däremot tror jag att Tomteland får stå tillbaka detta år. Jag har fått en hel del hjälp av Sofia som sysslar med medicinsk massage och även håller på att utbilda sig till osteopat. Man kan skoja om ”hokus pokus”, men fungerar gör det!
Jag väntar med julandet till nästa vecka, då får det bli en rejäl rusch.

Mormor och Leo

Idag fick jag följa med till Leos skola, klass 1 A på Furubergsskolan i Varberg. Det är allt en underlig känsla i kroppen när man som ”gammal” lågstadielärare följer sitt barnbarn till första klass. Tänk att han är så stor redan! Det var ju nyss jag fick ett telefonsamtal från Mia som berättade att jag hade blivit mormor för första gången. Nja, det var ju lite mer än sju år sedan. Idag läste han för mig, och vilken lycka.
På rasten skulle mormor visa sig på styva linan och stoppa en förlupen boll. Men då var olyckan framme och mormor ramlade baklänges och skadade handleden. När Leo och hans klasskamrater skulle gå på lunch fick mormor söka upp akutmottagningen istället. Efter väntan, röntgen och en ny väntan blev beskedet att i nuläge kunde man inte konstatera någon skelettskada, men om handen inte blir bättre inom tio dagar blir det ett nytt besök på akutmottagningen.
Så håll tummarna! De stora pepparkakorna är i fara.

För att inte tala om Tomteland! Hur ska det gå med det? Om inte handen fungerar blir det varken pepparkakor eller Tomteland i år.
Det kanske inte ens blir mammas köttbullar.
Då vet jag några som blir besvikna.