Om att fylla 65

– Jag har gått lite tidigare, så jag är ju egentligen inte pensionär än. De orden har jag uttalat många gånger de senaste tre åren, men idag är jag verkligen pensionär. Det känns konstigt. En kvinna i 65-årsåldern kan jag helt enkelt inte identifiera mig med. Jo jag vet att det är så, men trots det befinner jag mig inte där mentalt. Det är ett märkligt fenomen, men kanske är det det som gör att man fortsätter att leva ett aktivt liv, för visst känner man sig lite tröttare, har lite fler krämpor och oroar sig för att läsa dödsannonserna i tidningen, tänk om man ser någon nära bekant där. Man tar inte heller allting för givet längre utan är mer ödmjuk inför livet.

Det är trots allt inte enbart negativt att bli äldre, tänk vilken livserfarenhet man har skaffat sig genom åren.

Författarens vardag

Författarens jobb är ett ensamt jobb. Man sitter på sin kammare och knappar på datorn. Kontakt med arbetskamrater förekommer inte så ofta, men behovet av vuxenkontakt, och betydelsen av den, får man inte glömma bort. Numera sker största delen av kontakter med illustratörer och förlag med datorns hjälp. Flera av mina illustratörer genom åren har jag inte ens träffat. Jag tycker det är lite trist, men samtidigt är det både ekonomiskt bra och tidssparande med datorn. Bekräftelse får man då man får en bok utgiven och responsen från läsarna är guld värd.

När jag ser mig själv i Varbergsposten idag känns det riktigt bra. Oron för dåliga bilder har lagt sig, de var inte så tokiga. Jag tycker att det är hemskt att bli fotad, men också att se sig själv på bild. Man borde ju ha vant sig efter alla dessa år av förevigande av skolklasser, egna barn och barnbarn, men icke då!

IMG_3589

IMG_3578

Varbergsposten

Varje onsdag kommer Varbergsposten, en gratistidning, till en mängd hushåll i Varbergs kommun. I morgon är det dags och det ser jag fram emot lite extra, eftersom jag är med och får berätta om mina senaste alster och om mitt arbete som författare. Redaktören har lovat en helsida med bilder. Det kunde kvittat med bilderna, men jag inser ju att de måste finnas med. Jag vet vad han har skrivit, men jag vet inte vilken eller vilka av alla de bilder han tog som kommer att vara med.

Idag är det 37 år sedan min son föddes och vi är bjudna på födelsedagskalas. Det är så roligt att se hur han har utvecklats trots en svår sjukdom och med Asperger syndrom som ger honom en hel del problem emellanåt. Hans flickvän är på besök och tillsammans ordnar de kalas.

miameadesign

Just nu ligger det mesta av mitt fokus på min dotter Mias Instagramkonto. Hon kommer att inom kort öppna sin webbutik med sin egen design på både på mönster på tyger och barnkläder. Det är verkligen spännande att följa hennes framgångar.

IMG_2535IMG_3498IMG_2534

2016-02-03 09.57.07Dotterns julutstyrsel är bara helt underbar.

IMG_3305Här är lilla dottern med en fin mössa och tröja. Lilla Thea är en av de bästa modeller Mia kan ha. Hon älskar att mannekänga.

1 februari

Nu har vi avverkat den första av årets månader och kommit ett steg närmare den efterlängtade våren. Igår hörde jag talgoxen, och det ger lite hopp om ljusare tider när den lilla fågeln höjer sin stämma. För min del är februari födelsedagarnas månad, min egen, en sons och båda systerdöttrarnas, allt inom loppet av 10 dagar. Jag brukar ligga lågt med mitt eget firande, men i år har jag bestämt att fira och har mutat in en dag i god tid. Nu blir IMG_1674det till att fundera på vad man ska bjuda på. Jag vet att många av mina släktingar är
vansinnigt förtjusta i mockatårta, och jag har bjudit på egentillverkad sådan ett antal gånger genom åren. Det är ju bara det att det är ett pilligt hantverk om man ska göra den från grunden. Samtidigt är det väldigt roligt. Det lutar nog åt att det blir mockatårta i alla fall. Jag är ju själv barnsligt förtjust i detta bakverk.