Halvlek

Ja, nu är julaftons frossande över för denna gång, men några helger kvarstår. Det har varit en ganska lugn jul för vår del. Julafton firades hos äldsta dottern med familj. Som vanligt var det knytkalas, och jag har mina givna maträtter att förbereda, dopp i grytan, köttbullar, grönkål och hembakat bröd. Det är ingen risk att man går hungrig på julafton. Snarare är det så att paltkoma mer eller mindre infinner sig framåt kvällningen. Den enda som orkade hålla i gång var Leo, 41/2 som ägnade sig åt att på piraters vis gå på plankan, men till skillnad från dessa kunde han gå om och om igen. Juldagen blev en TV-tittardag.
Annandagen bjöd syster med familj på lutfisk. Endast en av sex åt lutfisk, men traditionen säger, lutfisk på jul, svågern var glad och vi andra smakade pliktskyldigast. Därefter spelade vi nya TP. Jag älskar frågesport i alla former.

Budapest

Vi kom hem från en helgresa till Budapest igår kväll. Oj vilken resa vi har Budapest 009haft. Vi har upplevt massor: fint hotell, julmarknader, ett gammalt badhus, underbart trevliga människor, båttur på Donau, Pariserhjul, guidad tur i parlamentsbyggnaden, en tur med den gamla tunnelbanan, goda bakverk, god mat och god dryck. Jag skulle kunna räkna upp en hel del ytterligare, men nöjer mig med att nämna ett fantastiskt väder.
Hotellet hade verkligen bemödat sig om att skapa julstämning. Ett pepparkakshus stort som en Friggebod och en jättestor julgran är bara några exempel. Dessutom hade vi tillgång till hotellets ” executive lounge” där man kunde äta och dricka hur mycket man ville och orkade fram till kl 22.00. Det är inte konstigt att vågen har hoppat upp några steg, och den lär ju inte vända neråt med julfrossandet framför sig, men det får bli en senare nöt att knäcka.
Jag kan varmt rekommendera Budapest som resmål.

Skrivglädje

Nu kan du läsa årets Juldrama i Tomteland under ”skrivglädje”.

Så mycket mer skrivande här blir det inte idag. Jag måste ägna mig åt släkt och vänner och de julbrev jag vill skriva till framför allt mina släktingar i Finland, men även till vänner i Sverige. Visst kan man skriva julbrev som mejl, men jag är nog lite gammaldags och försöker i alla fall att skriva de flesta för hand. Så länge det uppskattas tänker jag fortsätta med det.

Den ensamma Sockergrodan

Växthus 2Jag lyckades få till en liten berättelse till Tomteland i år också, trots allt.
Planerna var att den skulle handla om Mumindalen med tanke på att Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år i år. Jag var ute i god tid och beställde små muminfigurer. Det tog evigheter och inga figurer kom. När jag till slut ringde och frågade vart de hade tagit vägen, visade det sig att de inte fanns kvar längre. Man hade missat att meddela mig detta. Luften gick ur mig och jag hade inga andra idéer just då.
Men skam den som ger sig tänkte jag och byggde ett torn av sockerbitar, så hade jag ju tänkt göra muminhuset. Nu blev det ett sockertorn med silver istället för ett blått hus. Så var det ju bara att komma på en annan berättelse, tänkte jag. Men den satt långt inne.
Plötsligt en dag bara fanns den där. Det är ju inget litterärt mästerverk men duger nog som en liten julklappsberättelse till barnbarnen. Samtidigt finns det mycket att titta på i Tomteland i det lilla växthuset som används till sagan. Nu väntar jag på att få barnbarnens böcker och limma in årets saga.

 

Tomteland igen

Förra året startade jag en ny tradition för mina barnbarn. Jag byggde ett tomteland 044tomteland i mitt lilla inomhusväxthus och skrev en dramatisk historia om risgrynen som försvann. Hela berättelsen finns att läsa under ”Skrivglädje”. I år förväntar sig nog mina pluttisar att det ska finnas något att titta på i det lilla växthuset igen. Eftersom jag inte vill göra dem besvikna arbetar min hjärna febrilt med att komma på en ny berättelse och ett nytt landskap därinne. I natt har jag varit periodvis sömnlös och funderat fram och tillbaka på vad jag ska hitta på för story. Jag har ännu inte kommit på någon bra lösning, men ett hus har jag gjort som jag kallar ”Änglahuset”.

änglahus 003

Det är ett sockerbitsbygge och ger mig lust att göra hela interiören i vitt och silver, men vart tar då tomtarna och Tomteland vägen?

Åh, jag känner mig så kluven. Fyra små tomtar i förra årets saga bar barnbarnens namn och självklart vill de vara med i år också. Det blir till att ta en ny funderingsrunda.

 

 

Agata Skata och den stora faran

Imorgon skickas Agata Skataboken från tryckeriet och jag bör ha ett exemplar i min hand i mitten av nästa vecka. Spelet som hör till får jag nog vänta ytterligare en vecka på. Men det är nära nu. Och det är spännande!

Spelet är ett lite annorlunda spel där målet inte är att vinna utan att hjälpas åt och ta sig upp till Agatas skatbo. Väl där ska man berätta för Agata Skata hur man är en bra kompis, för det vet inte Agata. Hon är den som retas och lurar de andra djuren.
Linda, som har varit med och gjort spelet, och jag hoppas att detta ska kunna bli ett bra verktyg på förskolorna, när man arbetar med värdegrundsfrågor.
Just nu är jag mitt uppe i fortsättningen om Agata Skata. Man vill ju gärna veta om hon lär sig något av barnens idéer om hur en bra kompis är.
Du hittar ett litet smakprov under ”På gång”.

1 december och vintermånad

Så är vi nu inne i julmånaden, och jag tycker att den här hösten har gått fort. Kan det bero på att vi har haft, ett för det mesta, underbart höstväder, eller är det åldern som gör att det går fortare och fortare? Jag röstar på den fina hösten.
Förra veckans ”mossdag” resulterade i en del pyntande i vår lilla Mossa trädgårdträdgård. Det är inte bara inomhus ljusen ska brinna. Jag älskar att lysa upp tillvaron ute också, med grönt och ljus.

trädgård nov 003Min sambo har satt in ett fönster i vårt lilla förråd för att vi ska kunna vinterförvara en del ljustörstande växter. Fönstret har blivit fint med vinterskrud. Loppisfyndet i koppar har blivit en blomsterlåda. Notera den lilla kranen på sidan som man kan öppna och släppa ut överskottsvatten.
Visst är det lysande?

Måste lägga in en bild som jag tog för fem dagar sedan och som visar trädgård nov 001hurdan hösten har varit. Den vita rosen, som inte trivdes på mammas balkong, planterade jag i vår trädgård förra sommaren där den har trivts bra. Visst verkar den trivas alldeles förträffligt, även om den numera har gett  rosa blommor.