Solen är på väg

januari 2014 024 solspeglingIdag ser det ut att bli en sådan där underbar vinterdag med sol från en helt blå himmel. Temperaturen ligger runt -4 grader. En i min åsikt perfekt vinterdag som till och med jag kan njuta av. Solen har ännu inte orkat över hustaken, men här och där mellan husen kan jag se hur den speglar sig i en skorsten, i ett plåttak eller i en fönsterruta. Det ger en härlig känsla av förväntan.
januari 2014 028Långt borta ser jag den lilla pricken av ett flygplan med en lång vit svans som avtecknar sig mot den vackert blå himlen. Det ser ut som om planet går nästan rakt uppåt, men det är förstås en synvilla. Det kommer nog snarare åt mitt håll, och snart har det passerat. Efter några ögonblick är himlen helt blå igen. Medan jag sitter här och skriver har solen klättrat över taken och visar sig nu i all sin prakt.

Gekås

Jag har gjort en liten utflykt till Ullared och besökt det berömda varuhuset idag på förmiddagen. Det var förvånansvärt få bilar på de enorma parkeringsplatserna. Likaså var det nästan folktomt inne i varuhuset och endast ett fåtal kassor var öppna, men så ska det väl se ut den fattigaste dagen på året.

Gekås har faktiskt gett mig uppslag till en barnbok, Lille Bill, som du kan läsa ett kapitel ur under ”På gång”. I det första kapitlet besöker Lille Bill ett stort varuhus tillsammans med sin mamma och syster. Lille Bills stora intresse för skor ställer till det rätt rejält för en dam i en provhytt.

Snön ligger vit på taken…

Nej, det gör den faktiskt inte, snön ligger i drivor efter den hårda vinden igår, och på taken hade den inte en chans att ligga kvar. Nu är frågan: på vilken sida ska man ställa sig? Jag är ganska övertygad om att det nu finns två läger, det ena där man jublar över att det äntligen har kommit snö och det andra där man förbannar densamma. Men det är kanske så att det finns ett tredje, dit jag i så fall vill räkna mig, vi som kan klara oss bra utan snö men som är glada för alla barns skull. Mitt eget lilla barnbarn Leo dansade snödans i soffan och skrek, whohoo, mera snö, i förrgår när det började snöa. Pulkan har gått varm sedan dess, och han njuter i allra högsta grad med resten av familjen.
Likadant är det varje år i skolans värld. När den första snön kommer, om än aldrig så lite, jublar åtminstone de yngre eleverna och har lite svårt att koncentrera sig på skolarbetet. Säga vad man vill om snön, men ljusare blir det.

Mumintrollen

Med en mamma som kommer från Finland är det kanske inte så konstigt att man har vuxit upp med Tove Janssons underbara berättelser om mumintrollen.
Hur gick det senI ”Hur gick det sen?” där mumintrollet ska gå och hämta mjölk finns skrämmande sidor, och jag minns att jag med skräckblandad förtjusning följde mumintrollets promenad genom den mörka skogen. Han möter Hattifnattarna, Gafsan och åker till och med in i Hemulens stora hemska dammsugartratt. På varje uppslag kan man hitta hål någonstans där man kan skönja vad som kommer på nästa sida. Hela texten är skriven på ett underbart rim. Som vuxen är jag mycket imponerad och fascinerad av Tove Janssons förmåga att framställa dessa fantasifigurer, med alla sina mänskliga egenskaper, på ett så behagligt sätt. Även de figurer som framställs arga har ofta något förmildrande drag.
Att mamma kommer från Finland är inte enda anledningen till att hon ville föra in oss barn i Tove Janssons fantasivärld. Mamma kom till Sverige som barnsköterska till finska krigsbarn och en av hennes arbetskamrater var Tuulikki Pietilä, den kvinna som så småningom kom att dela sitt liv med Tove Jansson. Genom henne lärde mamma också känna Tove. Tuulikki var konstnär och igår när jag städade mammas lägenhet, som hon nu har lämnat, hittade jag en liten tavla som mamma och pappa fick i gåva av Tuulikki samma år de gifte sig.

Ett händelserikt liv

Så lyder arbetsnamnet på den sammanställning jag håller på med om min gamla mors liv. Jag är glad att ha tillgång till en mobiltelefon med inspelningsmöjlighet, eftersom det allt som oftast dyker upp minnesfragment från hennes tidiga liv när vi sitter och pratar. Det blir en grannlaga uppgift för mig att samla dessa i någon form av kronologisk ordning, men det viktigaste är ju faktiskt att vi barn och generationerna efter oss får möjlighet att ta del av hennes fantastiska liv.
Jag har lagt ut ett litet smakprov under ”På gång”.

Vintern är här

Säga vad man vill om meteorologernas ”prickarättprocent”, men denna gång hade de faktiskt rätt. Vintern är här med -6 grader hos oss denna morgon . Det är bara att gilla läget och plocka fram kläder så man i alla fall slipper frysa.
Idag ska Anette och jag plocka ihop och sortera upp allt vårt skrivna material till den fjärde och sista pärmen i vår enhetsserie, MILLIM och enheterna. Det är fortfarande mycket arbete kvar innan den kan gå i tryck, men det ska bli skönt när man kan lägga den bakom sig och sedan bara hoppas på att det blir en bästsäljare hos Beta Pedagog. 😉

Det eviga samtalsämnet

Det sägs att vintern är på väg till västkusten. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag tycker om det, men tycker gör vi ju alltid om vädret. Det är ju ganska enfaldigt att säga att man egentligen hade hoppats på vår nu, även om del växter tycks tro att så är fallet. Vi lär nog få en tid med kyla och snö innan vi får njuta av vårsolen. Tyvärr kanske vårblommorna inte blir så många i år, eftersom en del redan är på väg, och de kommer inte igen när det verkligen blir vår. Ska det nu ändå bli vinter hoppas jag på en vit och ljus vinter, inte de där som är vanligast här hos oss med slask och grått dis. Nej, tacka vet jag mina barndoms vintrar då det alltid var snö!
Så var det säkert inte, men jag tror nog att vintrarna var mer vinterlika förr i alla fall, för visst har vädret blivit annorlunda?

Rutiner

Skönt att vara tillbaka i normala rutiner efter alla helgdagar. Jag har, som jag föresatte mig, återupptagit kontakten med 5:2 – dieten, och det har redan gett tillfredsställande resultat. Dessutom hoppas jag snart komma igång med mitt skrivande på allvar igen. Jag samlar just nu på mig fakta om min mors fantastiska liv. Mamma är finlandssvenska och har som boende i Finland fått uppleva ett krig. Hennes berättelser är spännande och huvudsyftet för mig är att alla barn, barnbarn och kommande generationer ska få ta del av hennes liv. Min mor är nu 94 år, men hennes minne bakåt i tiden är det inget fel på. Jag kommer inom kort att lägga ut ett smakprov under ”På gång”.

Power walk

Härligt! Idag blev jag ”utbjuden” på en långpromenad av en god väninna. Samtalsämnena avlöste varandra och tiden flög iväg. Bra när man kan förena nytta med nöje. Om jag går ensam lyssnar jag alltid på någon ljudbok, då har det hänt att jag har tagit en extra sväng för att boken är så spännande att jag inte vill stänga av. Jag har nästan helt slutat läsa böcker, men däremot avverkar jag ljudböcker på löpande band. Man kan faktiskt lyssna i många olika situationer, som till exempel när man lagar mat, stryker, städar, tränar eller åker bil.

Spam

Jag har under två dygn bombarderats med skräppost till hemsidan. Visst vill jag ha kommentarer till inlägg och sidor, men de ska vara ärliga och riktade till mig och det jag skriver. De jag har fått kommer från hela världen i stort sett och med de konstigaste översättningar till svenska språket. Nu har fått hjälp av mitt webbhotell att lägga in en spärr mot skräppost, och jag hoppas nu slippa den här smörjan, men jag välkomnar glatt övriga kommentarer. Jag inser mer och mer hur lite jag förstår av datavärlden med alla dess överraskningar. Och vilket enormt slöseri med energi! Tänk om alla dessa människor som ägnar sig åt att trakassera folks hemsidor istället la all sin överflödsenergi på något vettigt.